Berzerk OCR Ännu ett lopp genomfört och jag måste återigen få säga FY F*N va den här sporten är kul!! Det som gör mig gladast är nog att se att ALLA kan vara med, oavsett fysiskform, kroppstyp, ålder eller tidigare erfarenhet. Man får liksom bara anpassa utefter sig själv och sina egna förutsättningar och inte utsätta kroppen för hinder som den inte är redo för. Stämningen och atmosfären på tävlingarna är nog det jag gillar allra mest. (Förutom att träffa alla mina vänner i sporten såklart, men det är ju dem som bidrar till stämningen 😉) Den här positiviteten som hänger i luften blandat med nervositet och förväntan. UNDERBART!! Sen älskar ju jag att springa, jag älskar att utmanas och känna att min kropp fungerar. Idag var det tävling i Helsingborg, ett lopp med Tema Helsingborgs historia . Det var egentligen inget lopp som passar mig, då det är långdistans blandat med tunga hinder och INTE så mycket tekniska. Min styrka är ju sprint och hinder🙈. Men jag tänkte det var en rolig utmaning! Plus att mina föräldrar och jag fick en spontan mysig roadtrip 😍 Loppet var roligt nästan hela tiden, förutom vid ett tillfälle då jag för första gången på en tävling kände för att avbryta (återkommer till det). Det märktes dock att arrangörerna inte var vana med att ha Elitlöpare i startfältet (första gången för dem med elitgrupp) . Det var ganska oklart med regler och funktionärer vilket ställde till det för en del löpare inklusive mig. Men men jag hänger inte läpp för det för för mig var målet att ha KUL och det hade jag😄 så fin natur att springa och bada i! + massa roliga hinder! Anyway tillbaka till att jag en gång under loppet var nära på att bryta ihop. ”Jag ligger 2 i eliten mer än halvvägs genom banan, kämpar och håller ett rätt bra löptempo. Kall och blöt från havet vi precis simmat i, lerig av leran vi precis krupit i + hög puls springer jag där i skogen... kommer runt ett dolt hörn och möts plötsligt av 2 hästar i full fart . Dem kommer rakt mot mig. Jag blir helt kall, känns som jag fryser till IS. Får en klump i halsen och det känns som jag inte längre kan andas. Hör hur jag hyperventilerar, känner hur tårar rinner ner längs mina kinder. ” . Försöker få kontakt med mig själv, men det känns som min kropp gått in i survival mode. Tillslut lyckas jag lugna mig själv, få kontakt med hjärnan och talar om för den att jag är ur fara. Snacka om flashbacks. Min hjärna kopplade direkt ihop hästarna med FARA. Kanske inte så konstigt egentligen, med tanke på vad jag varit med om. Senast i oktober höll det på att gå riktigt illa pga. en hästolycka. Kroppen är ju helt otrolig. Den vill ju bara skydda mig. ❤️ Fly or fight instinkten.... har ni hört om den? Det är kroppens varningsinstinkter från förr i tiden. Det slår på när vår hjärna tror vi är i fara. AUjTOMATISKT (dvs. vi kan inte påverka det) Antingen flyr vi eller så fightas vi. Det finns även fright. Frysa till is. Jag fick uppleva det sistnämnda idag. På ett OCR lopp, kan ni tänka er?! 😂 Alla andra tyckte nog det var lite spännande att ha hästar springandes mot sig. Men då kan jag lova att dem inte varit med om 2 hästolyckor som nästan tagit deras liv ifrån dem. Well, det gick ju bra. Tack vare Oscar som kom springandes efter mig och märkte att jag (eller min hjärna) fick panik❤️ en lugnande kram och peppande ord och jag fortsatte loppet. Men man kan säga att det tog mig ur balans. Jag tar med detta som ännu en erfarenhet som gör mig starkare. Jag lyckades ju faktiskt fortsätta loppet trots en liten panikattack🐴 Jag fick återigen uppleva något som gör mig ännu mer fascinerad över hur vi människor fungerar . Det mentala och vad vi bär med oss i våran ryggsäck påverkar oss mer än vi tror, kanske när vi minst av allt anar det. När jag sitter här i bilen o tänker på situationen är det ju inte direkt så att jag får panik, men där och då i skogen var det just precis det som hände. I guess jag behöver bearbeta det lite mer. Det ligger fortfarande lite för nära. I stora hela har jag haft en grym dag och helg!! Tack Berzerk och Ultimate Tour för ett annorlunda men roligt lopp⭐️ Tack till mina fina vänner i sporten! Och tack till mina fantastiska föräldrar som stöttar mig♥️ #BREAKITMAKEIT