Tough Viking Djurgården | Elin Härkönens blogg

Can I call myself a Tough Viking now?

Hehe! 😏🙄🤔

Ja idag var det dags, för loppet jag varit nervös för enda sen jag tackade ja till en startplats med Team EFI OCR ⭐️ # TOUGHVIKING DJURGÅRDEN 15km

Jag brukar inte bli såhär nervös inför tävlingar. Jag brukar ju bara gå in med inställningen och känslan att det blir en kul grej. Men inför ToughViking va det annorlunda. Bara tanken på distansen har fått mig orolig ( måste jobba upp mitt självförtroende på längre distanser, för jag fixar det ju? ).

Amerikanska fotbollspelare som man hört tacklat sönder småtjejer, Elchock med hjärtstopp, brutala rampen, eldhinder och så det här med alla vattenhinder... fy.

Ja nu kanske ni undrar varför jag tackade ja. Inte mycket som talar för det va?

Nej jag har faktiskt frågat mig själv samma sak flera gånger om de senaste veckorna..😅

Men anledningen är ju att jag vill utmana mig själv. Jag vill hela tiden bli starkare, bli bättre... jag vill visa för mig själv att jag KAN övervinna rädslor, att jag KAN mer än jag tror. .

Jag vill motivera och inspirera Er därute till att våga.

Jag började med OCR av en slump förra året, blev kär i sporten på direkten och bestämde mig redan då att känslan och min relation till sporten OCR skulle förbli precis så . En KUL grej.

Jag har redan levt många år på Elitnivå när jag var yngre och då kom även prestationsångest och ett ständigt fokus på att bli bäst. Det var inte alltid roligt.

Och i slutändan blev det inte bra.

OCR gör jag för att jag ÄLSKAR att träna. För att jag älskar att utmana mig och min kropp både fysiskt och psykiskt.

OCR ger mig en känsla av att jag kan ta mig förbi vilket hinder som helst. Både på tävlingar, men också i livet.

” Never let an obstacle BREAK you down. ”

#BREAKITMAKEIT

OCR ger mig träningsglädje, en frihetskänsla men också en känsla av att jag f*cking gjorde det.

Jag motbevisade alla som trodde att jag inte skulle kunna. Alla som sagt att jag INTE kan eller borde träna.

Jag lever mitt liv som JAG vill.. . Ett aktivt liv.

Om vi ska återkomma till dagens tävling då ( varför lyckas jag alltid sticka iväg och skriva om massa annat?)

Jag gick in med inställningen, ” ta dig bara igenom det, ta inga risker och försök ha kul”

Redan från start hade jag ångest för simningen . Jag avskyr verkligen vatten. Jag har fortfarande fobi för det, trots mitt år som surfinstruktör och lifesaver i Australien (en utbildning jag la till ENDAST för att övervinna min rädsla för vatten).

Container med isvatten låg ganska tidigt och kroppen fick sig en chock. Men jag gjorde det, snabbt ner och snabbt upp.

Men mitt adrenalinpåslag gjorde att jag drog på lite väl fort i löpningen och min hälsena sa ifrån, ordentligt.

Blev faktiskt rädd att något illa hade hänt.

F*N.

Joggade vidare och möttes av min lagkamrat Mathias som frågade om jag skulle bryta. Jag tänkte jag skulle jogga vidare o se om det släppte.

När jag joggade funkade det, men varje gång jag provade trycka på högre tempo högg det till. ” Nej Elin, det är inte värt det”

Och där släppte jag tävlingsmänniskan i mig för dagen.

Jag sprang vidare i ett behagligt tempo med ett leende och tänkte, let’s do this FUNRUN.

Dagens mission var definitivt att övervinna vattenhindrena.

Och ja jag kan inte direkt säga att simma 800m (?) med hög puls va särskilt kul. Jag fick lite smått ångest och fick pausa några gånger . Men jag GAV INTE UPP!

Alltså den känslan när jag fick kliva upp på land igen 🙏

Detta är nog det jag älskar mest med sporten... KÄNSLAN efter de hinder som är en stor utmaning, men som man ändå lyckas ta sig igenom. Så jäkla cool känsla som jag önskar ALLA kunde få uppleva.

Det speglar så fint livet tycker jag.

För i livet möts vi också ständigt av hinder, en hel del som vi knappt tror är möjliga att ta sig förbi. Men om vi fortsätter kämpa och ALDRIG ger upp, så tar vi oss förbi, vi tar oss vidare.

Och på andra sidan är vi starkare, lyckliga och glada att vi INTE gav upp

Jag är nöjd med dagen, men ledsen att jag inte ”kunde” pusha mitt löptempo.

Eller jag hade säkert ”kunnat” men jag är (tro det eller ej) mer mogen än så. Det är inte värt att bli skadad.

Nu värken hälsenan men jag tror och hoppas den mår bättre redan imorgon ❤️

Och juste, att ha kul verkar vara min superkraft, för jag slutade på en fin 4e plats i Eliten på tiden 1h35 min ⭐️

Är dessutom GRYMT STOLT över min vänner och klienter som presterat riktigt bra på dagens tävling⭐️

Hoppas ni har en fin helg, och att även du tar dig förbi det hinder du står framför.

För jag vill SÅ gärna du ska få uppleva känslan jag har just nu.

” Jag f gjorde det”

Kram o natti