Vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig TOM. Som att luften gick ur mig. Ska försöka skriva av mig så kanske det känns bättre, det brukar göra det.. BALANCE IS THE KEY TO LIFE Jag lever för att hjälpa andra människor att finna en balans i livet, för jag vet hur mycket det påverkar vårt välmående. BALANS är nyckeln till ett hälsosamt, starkt och lyckligt liv. Att finna den här balansen som jag pratar om är dock lättare sagt än gjort och något jag tror vi alla måste jobba med hela livet. Vissa personer och personlighetstyper får kämpa mer än andra. Jag må ha god balans på händer (skämt o sido) men balans i livet är något jag får kampas med. Jag är en positiv person med en stark drivkraft, kämparvilja, höga ambitioner och prestationskrav... jag pushar och pushar för att komma framåt och nå mina mål och jag ger inte upp förens jag når dit. Det finns inget som heter ge upp. Jag bär på en historia och har fått uppleva hur skört livet är och hur fort ALLT kan försvinna från oss, vilket gjort att jag idag inte tar något för givet och vill göra så mycket som möjligt VARJE DAG jag lever. Dessa egenskaper kanske endast låter positiva men så är inte alltid verkligheten. Jag är en person som ligger på gränsen mellan att flyga eller falla. Vilket är både jobbigt och frustrerande. Jag har så otroligt mycket i mig som jag vill förmedla, jag vill hinna med så mycket som möjligt på kort tid, jag älskar att vara aktiv och hitta på saker. Min vilja är så STOR att den ibland tar över och vinner över förnuft utan att jag hinner reflektera. Det här med att ta det lugnt tycker jag är tråkigt och kan nästan kännas som "waste of time" .... och är inte en av mina starka sidor. Jag VET det. Och på senaste tiden har jag bara kört på. Varför?!Jag som personlig tränare och hälsocoach VET hur viktigt det är med vila och återhämtning. Jag vet hur viktigt det är att träna rätt, äta rätt och sova rätt... det är ju det jag jobbar med att lära andra människor, varje dag. Varför har det blivit "bortprioriterat" när det gäller MIG själv, kanske ni undrar. Det har inte varit meningen. Ni som läser min blogg vet att jag varit riktigt sliten sen EM. Hela min kropp har kommit ur balans. Det tog hårt på mig både fysiskt och psykiskt, tyvärr. Det har varit riktigt jobbigt att känna sig svag och sliten, att ha extra ont i nacke och rygg och inse att jag inte är den där "superwoman" som alla kallar mig. Hur lite jag än vill skriva det och hur ont det gör att inse så har min kropp varit med om en hel del trauman och är kanske lite skörare än någon som inte har detta i bagaget. Mitt sätt att hantera denna tunga insikt har varit att skingra tankarna genom att göra det som jag älskar mest av allt: TRÄNA. (Även fast jag vet innerst inne att jag borde vila) När jag tränar är den enda gången på dygnet som jag inte lider av smärtan i nacken, den enda gången jag kan glömma allt och bara känna att min kropp faktiskt fungerar och att jag faktiskt lever. Det är som att motbevisa för mig själv och alla andra att jag faktiskt KAN, att jag faktiskt är STARK, att jag faktiskt klarar av att träna...oavsett motgångar och den smärta jag annars får handskas med. Tyvärr har det blivit lite FÖR mycket för min kropp. Jag kommer ALDRIG att se mig själv som ett "offer" eller tycka synd om mig själv, det finns inte på min världskarta! Jag överlevde den där dagen för snart 4,5 år sen, vilket är ett mirakel. Det är den största vinsten jag någonsin vunnit och inga ord kan beskriva hur tacksam jag är att jag lever. Jag kommer dock aldrig ge upp hoppet om att bli bättre och reducera smärtan.Jag kommer ALLTID försöka göra det bästa av varje situation jag hamnar i och alla utmaningar som livet ger mig. Jag kommer alltid försöka vara positiv och fokusera på allt som är bra. Det kunde varit så mycket värre. Fick idag veta att folk pratat, spekulerat, skvallrat, startat rykten osv om mig och hur jag mår. Det värmer att folk bryr sig om mig och jag vet att det är av omtanke, så TACK FINA NI❤️ men det gör ont att vissa startat rykten som inte är helt sanna. Jag vill inget hellre än att vara en bra förebild. Jag vet själv att jag inte har en balans i mitt liv just nu, men jag vet också vad det beror på. Smärta, stress, sömnbrist, obalans i hormoner, inte tillräckligt och optimal näring, en hel del skräpmat i kombination FÖR mycket träning och en STOR VILJA att göra saker. En hel del faktorer som inte riktigt bidrar till balans i livet, eller hur? Jag vill ni ska veta att jag inte är blind, men jag har inte haft ork eller energi att fokusera på mig.Jag har varit stressad och bara kört på. Jag har försökt skingra tankar med träning, istället för att göra det jag borde: vila. Jag vet att det är fel och om jag inte tar hand om mig själv så kommer jag inte kunna ta hand om någon annan heller. Jag ska stanna upp, lyssna på kroppen och försöka återhämta mig 🙏Nu blir det fullt fokus på träning för mina klienter😍 Skickar massa kärlek och kramar till alla ni som bryr er❤️ speciellt mycket till världens snällaste Lizen och Bruce... ni är bäst❤️ Ni behöver inte oroa er, jag klarar mig alltid! Är det något ni undrar över så snälla FRÅGA mig istället för att spekulera eller starta falska rykten. contact@breakitmakeit.se Jag är en ärlig person som gärna delar med mig. ❤️❤️❤️