Min Story | Elin Härkönens blogg

Break it and you will make it ~ Det går att bryta gamla vanor och dåliga beteenden för att nå något bättre... Jag har i inte riktigt pratat öppet om det, mest hållit det för mig själv... men nu när jag tagit mig igenom det och är friskförklarad så har jag bestämt mig för att det inte gör mig något att det kommer ut. Min resa räknas och om jag, genom att berätta min story kan hjälpa och motivera andra till att leva ett bättre liv vill jag det!

Jag var med om en olycka för 2 år sen, jag bröt nacken och hela mitt liv togs bort ifrån mig från en dag till en annan. Jag hade ingen aning hur mitt liv skulle bli. Jag visste inte ens om jag skulle kunna gå igen. För en elitidrottare som jag var, som tränade 30-40 timmar i veckan och älskade det mer än någonting annat blev det en stor tomhet och sorg när det försvann från mig. Jag hade otrolig tur som klarade mig, så pass bra. Utan några nervskador. Läkarna var chockade och säger att det är ett mirakel att jag klarade mig så pass bra. Jag överlevde och förlorade inte livet, men jag förlorade det som tidigare varit mitt liv. Jag fick ha nackkrage i flera månader och låg bara ner. Men ändå gick tankarna i mitt huvud att jag skulle göra allt jag kunde för att ta mig tillbaka till min sport, och mitt gamla liv. Jag skulle uppnå min dröm om att bli bäst i världen.. Det fanns inget annat. Jag försökte hålla humöret uppe och kämpade på. Jag höll en fasad utåt om att allt var rätt bra, att jag inte hade så ont som jag hade och att det nog skulle gå bra. Jag började träna, alldeles för tidigt. Fast jag inte fick för läkarna.. Men jag kunde inte hålla mig ifrån det. Jag levde efter drömmen om att bli världsmästare och ville tillbaka så snabbt som möjligt. Jag ville inte inse hur illa det faktiskt var, vilken allvarlig olycka jag varit med om, och hur nära jag varit på att förlora livet. Jag ville inte inse mina begränsningar, och min smärta. Men detta höll inte i längden såklart. Och när jag tillslut blev tvungen att inse att det faktiskt inte skulle gå för mig att ta mig tillbaka till sporten så bröt jag ihop. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag visste inte längre vad jag skulle göra av mitt liv. Jag visste inte vem jag var utan min sport? Jag hade alltid varit " voltigetjejen ". Den där starka, framgångsrika, duktiga, ambitiösa tjejen som aldrig gav upp. Att släppa drömmen om att bli världsmästare kändes som ett misslyckande. Ett stort jävla misslyckande. Identitetskris, smärta, sorg, saknad och alldeles för mycket tid ledde tillslut till en depression. Som i kombination med de starka smärtstillande tabletterna försämrade min aptit enormt som resulterade i ett ätstört beteende. Jag hade inte längre någon lust att göra någonting, inte ens äta. Ingenting var roligt, ingenting smakade gott. Jag hade bara så fruktansvärt ont och saknade mitt gamla liv. Jag mådde riktigt dåligt. Och så fick jag självklart dåligt samvete över att jag mådde dåligt. Jag borde ju bara vara glad?! Men jag var glad och obeskrivligt TACKSAM, att jag haft sådan tur o överlevt. Men hur tacksam eller glad jag än var för att jag levde, kunde det inte ta bort den smärta o sorg jag kände. Det enda som fick mig att må bra i det helvete jag befann mig i var att träna. TRÄNA som alltid hade fått mig att må bra funkade även nu. Problemet var bara att jag inte skulle eller fick träna. Min kropp behövde vila och återhämtning efter allt trauma. Men det gav jag den inte. Jag tränade, för det fick mig att må bra. Jag orkade ju inte må dåligt längre. Jag hamnade i en ond cirkel. Träna fick mig att må bra i stunden. Men det gjorde också att jag fick ondare. Vilket gjorde att jag blev ännu mer deprimerad och fick ännu sämre aptit och åt ännu mindre. Vilket gjorde att jag ville träna ännu mer för att försöka må bättre. Och det gjorde jag också~ för stunden! För sen var den där extra värken där och den onda cirkeln var igång. Min kropp mådde inte alls bra av det jag utsatte den för. Jag blev riktigt dålig och mager. Jag tränade men kunde inte äta det jag skulle. Jag hade verkligen INGEN aptit. Jag såg hemsk ut tillslut. Och det såg jag också. Jag såg hela tiden hur illa det jag höll på med var för mig och min kropp. Men jag kunde inte sluta. Jag kunde inte ta mig ur den onda cirkeln och det helvete jag kommit till. Jag fick ett sjukt beteende. Och det står jag för. För det var verkligen sjukt. Men jag mådde också sjukt dåligt. Nu förstår jag och har fått förklarat för mig att detta som hände mig är riktigt vanligt. Det är inte alls konstigt att man efter ett trauma hamnar i ett självskadebeteende. Jag mådde ju så dåligt och hade så fruktansvärt ont att jag var tvungen att bli av med smärtan på något sätt. Både den fysiska men även den smärta o sorg jag kände inombords. Då fungerar vi människor så att vi tar till alla knep vi kan för att bli av med detta. Väldigt smart egentligen, för vem vill må dåligt?! Tyvärr är det ju inte bra om dessa knep är skadliga för sig, som de oftast är... TRÄNING och mat blev mitt knep. Det fick mig att må bra. Det fick mig en känsla av kontroll i allt KAOS jag befann mig i. Och jag behövde inte känna all smärta för en stund. Det kunde lika gärna blivit droger, gå ut på krogen varje kväll o supa sig full, spelberoende etc. Så jag är tacksam att det "bara" blev mat o träning... Även fast det också är skadligt. ----- Nu vet ni. Alla som undrat, spekulerat, snacka, skvallrat... Jag bröt nacken, fick en identitetskris o depression, vilket ledde till ett ätstört beteende och överdriven träning. Så nu kan ni sluta sprida rykten. Tack. Idag är jag FRISKFÖRKLARAD . Det har varit ett helvete rent ut sagt, men jag har lyckats kämpa mig ur allt detta. IDAG mår jag äntligen bra. Jag är glad och njuter av livet. Jag har inte längre någon depression, inget ätstört beteende eller osund syn på träning. Smärtan i nacken kommer jag få leva med men jag lever livet och jag ÄLSKAR det. Jag har äntligen börjat hitta mig själv. Jag vet att livet är fullt av möjligheter och jag är så förväntansfull vad livet har att erbjuda!! Ingenting är omöjligt❤️ Med detta sagt vill jag verkligen återigen säga: DET GÅR ATT BRYTA GAMLA MÖNSTER OCH DÅLIGA BETEENDEN FÖR ATT NÅ NÅGOT BÄTTRE.. BREAK IT and you will MAKE IT Vill passa på att tacka alla som varit med mig på min resa. Stöttat mig och som aldrig slutar tro på mig❤️ Jag kan inte tacka er tillräckligt. Mina vänner, min älskade familj och mina tränare❤️ Ni är fantastiska! Nu sätter jag upp nya mål och drömmar💪 #breakitandyouwillmakeit